Tidningsfolk

Måste ju bara kommentera dessa människor. Till en början tyckte jag att det var trevligt att bli erbjuden tidningar personligen. Läste dem på vagnen till jobbet. Efter ett tag började det dock bli lite jobbigt. De blev mer och mer angelägna, de stackarna. Jag har varit såå irriterad på dem, för de verkligen anfaller en med sina blaskor. På min hållplats har jag haft en som sprungit efter mig flera morgnar för att få lämna över sin tidning - fastän han borde lärt sig att jag inte vill ha. Vissa av dem gör nog - om inte ett maratonlopp, så nästan - per dag. Mina kamrader på min hållplats har lärt sig att jag inte vill ha så oftast lämnar de mig ifred. I veckan var det en kille på Järntorget som stod precis utanför vagnen och hälsade alla godmorgon - han hann även säga det på spanska. Hur kan de gå in så för det???
Idag var jag med om nåt märkligt dock. När jag stod på vagnen längst bak på Järntorget. Dörrarna hade stängts. Jag såg en kille stå utanför och vifta med en tidning och titta på mig. Först ignorerade jag honom, men till slut fattade jag att det var mig han ville åt. Han ville att jag skulle ta en tidning.. Dörrarna var stängda!! Ok, jag skakade på huvudet och kostade på mig ett litet leende. Det var det ju ändå värt.. Som sagt.. Hur orkar de? Är de Ubermenschen?