Hallå?! Tänk till!

Idag skulle jag åkt hem från jobbet och städat min lägenhet, eftersom jag får en kompis på besök imorgon. Blev dock lite lamslagen. Fick reda på att en kollega och vän till mig blivit uppringd för att hennes man åkt ambulans til Sahlgrenska - något med hjärtat. Allt sattes i ett annat perspektiv.
Vad är det som är viktigt i livet egentligen?
Vad 17 spelar det för roll om jag har lite stökigt när jag får besök? Är det inte viktigare att vi får träffas överhuvudtaget?

Jag blir så rädd ibland. Man kör på och kör på. Hinner inte och orkar inte tänka efter. Det är så viktigt att allt är så bra utåt; att man är snygg, smal och fräsch, har ett städat och helst väl inrett hem - med dyra saker, och att man har ett liv som alltid är på topp. Det ska nästan tävlas i hur bra man har det. Man försöker, och försöker, leva upp till nåt. Ibland tror jag man tappar bort själva tanken med livet.

Är det inte meningen att vi här och nu ska leva för varandra och med varandra? Vi ska ta vara på varje dag som vi får tillsammans och verkligen suga ut allt det bra vi har. Vi måste säga till våra nära och kära hur mycket vi tycker om och uppskattar dem. En dag kan det vara för sent. Jag menar inte att vi ska leva och vara rädda hela tiden, utan att vi ska ta vara på dagen och verkligen uppskatta det vi har. Carpe Diem, liksom!

Jag är verkligen inte bra på detta, men jag har lovat mig själv ikväll att jag ska försöka. Jag hoppas att mina närmaste vet hur mycket jag tycker om och uppskattar dem, men det skadar aldrig att säga det en gång till.

Fick syn på ett citat som jag skrev ner när jag var tonåring. Vet inte varifrån det kommer, men det är bra:

Varför sörja det du inte har när du kan glädjas åt det du har.

Tänk på det!

Tillägg: han mår bra nu.