Idag på väg hem från jobbet hamnade jag, i backen upp till mig, bakom ett gammalt par. De kunde väl ha varit närmare åttio och de gick armkrok, långsamt... långsamt... Istället för att springa snabbt förbi dem, som jag i vanliga fall hade gjort, bestämde jag mig för att jag också skulle gå långsamt, långsamt bakom dem. De gick och småpratade med varandra och damen bar på inte mindre än två tårtor. Jag undrade vad de skulle hem och fira. Bröllopsdag kanske? Jag kunde inte låta bli att fundera över hur mitt liv kommer att se ut när jag är närmare 80 - om jag ens blir det... Om jag blir det vill jag också ha en liten man att hålla under armen när vi är ute och går. Jag vill också gå och köpa tårta och fira bröllopsdagar. Jag vill också gå och småprata - långsamt, långsamt...Nåväl. Jag har ju 40 år på mig att försöka få till det, så frågan är om man ska ge det en chans, eller inte...
1 kommentar:
Fint skrivet! Klart att du ska ge det en chans!
Skicka en kommentar