I torsdags var det upprop. Konstigt upprop för jag började nästan gråta när ungarna började komma in. Jag var i mitt klassrum där min klass alltid samlas så de kom ju dit en efter en. Sen kom ett tjejgäng på 5 och skrek: "Liiindaaaa!!!" och kastade sig om halsen på mig. Tårarna var inte långt borta. jag vet att jag är känslig. Skojigt var att bitr rektor stod bredvid när jag hejdade tårarna. Tur att hon vet hur jag är...
Jag tror att jag uppskattar att återse mina elever ännu mer med tanke på att eleverna i england inte var på topp jämt.. Nu får jag träffa de som jag känner och som känner mig och som vi har en djupare relation med. "Mina" ungar... I love them. Tokungar...
Om mig
- Linda
- drömmer pysslar scrappar stickar odlar läser fantiserar inreder samlar skriver planerar myser längtar funderar är balanserar rensar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar