Jag har under en lång tid funderat över det här med det övernaturliga.
Jag har hört från säkra källor att de varit med om saker, genom ett medium, och jag har länge velat göra det också. Men samtidigt har jag varit lite rädd.. Varför, vet jag inte egentligen, för om jag träffar nån så tror jag att jag mår bra av det.
Under de två senaste veckorna har jag haft nån som har puttat på mig på ryggen, när jag haft på mig ryggsäcken. Det känns inte otäckt utan det har tvärtom kännts rätt tryggt. Som om någon bara vill stötta mig lite.
Jag tror att det är Mona som vill klappa mig på axeln.
Som bara vill göra sig påminnd.
Om mig
- Linda
- drömmer pysslar scrappar stickar odlar läser fantiserar inreder samlar skriver planerar myser längtar funderar är balanserar rensar
3 kommentarer:
Vet du Linda, jag tror också att det är Mona. Lita på din känsla.. Kram Diana
Ja, jag gör det... :) Kram.
Åh, jag var så nära att gå på en seans-kväll. Men så blev det inte. Jag är både rädd och nyfiken. Skönt att du ser det som något positivt med påhälsningar, då kan det ju bara vara bra!
Skicka en kommentar