Velig

Jag vet inte när det hände.. När jag blev känd för att vara velig.. Jag vet inte om jag varit det hela livet, men jag tror inte att det har varit i samma utsträckning som det är nu i alla fall.

Min familj och närmaste vet att de inte kan bestämma vissa saker med mig för att jag inte kan bestämma själv hur jag vill ha det. Jag kan få frågan om när jag ska komma "hem" nästa gång. Svaret blir oftast svävande.. Kanske den helgen, eller den.. Stackars mina föräldrar.. Men det verkar som att de har vant sig vid mig i alla fall och börjat leva med det. Tack o lov för det.. Jag kan ringa mamma eller pappa i veckan och säga att jag KANSKE kommer hem och de tar det.. Och det gör Christina åxå.. De är bäst! Glad för att jag har dem! Mina föräldrar.. ;)